Jag önskar att jag kunde berätta för alla om veckans låg- och höjdpunkter men tyvärr så kan jag inte det.
Stannar vid att säga att det är minst sagt intressant och stundtals plågsamt att vara en del av en utbildningsgrupp där en del är ungefär så långt ifrån min värld man kan komma - på många plan... Den här veckan har jag skrattat, gråtit, suckat, förvånats, våndats, skrattat igen och ätit massor av mackor.

Dagens höjdpunkt var nog ändå Emmelies muffins som enligt henne såg ut som bajs med bajs på. God var den jag åt iallafall :-)

Ni vet hur en fredag kan vara? Lägg till en utbildningsgrupp med festsugna nästan-tonåringar och ni förstår ungefär hur eftermiddagen var.

Satt med lillebror en sväng också. Riktigt kul att se vad han sysslar med.

God natt! Ska lägga mig o lyssna på mina snörvlande familjemedlemmar nu!

Ja som ni säkert förstår är det en hel del att ta in fortfarande. Vi är ungefär halvägs in i utbildningen. Imorgon blir det antagligen ett mittprov och nästa måndag ska vi göra stora provet. Fredagen den veckan kommer det jag fruktar mest... första telefonsamtalen. Men vad jag har hört är alla nervösa inför det första samtalet, eller? Det finns ju så mycket man måste ha koll på och så många sidor att navigera på och tänk om man får någonting som man absolut inte kan svara på.. Ja, ja... måste ju testas det med. 

De bra sakerna hittills är att jag ju får träffa både Åsa och Therese lite mer än annars, jag har lyckats på syn på Rang (för övrigt ska vi ha våra trainee-veckor på din våning Sofia :) och jag får träffa lillebror emellanåt :) Det är bra!

Dagarna är konstiga... går upp, äter frukost, åker till jobbet, kommer hem, äter, nattar Anton och somnar.... så jag hinner ingenting annat än att bara vara en liten stund - som nu när Anton kom på att han skulle äta sen middag. Lite jobbigt men jag vet ju att det är tillfälligt. Om ett par veckor kommer det att bli lite bättre. Då blir det dessutom bussåkning för hela slanten.

Så... det kommer att bli bättre uppdaterat här framöver. 

Annars då? Ja, jag väntar på att mina tv-serier ska starta. Glee, The Vampire Diaries och Gossip Girl:P nööörd! Och så väntar jag såklart fortfarande på Breaking Dawn: Part 2. 

Det är med många och blandade känslor jag tar mig igenom dagarna just nu. Jag gillar ju att lära mig men hatar exempelvis rollspel. Jag gillar inte när det går för långsamt eller man får för lite tid för andra moment. Jag är sugen på att testa att jobba på riktigt men ser INTE fram emot den eviga bedömningen. Det är lite sådär att jag får och väntar på att se hur det kommer att vara sen... Make oense?

Trevligt folk möter jag iallafall :-) och set är inte alltid jag får dejta lillebror flera dagar i rad :-)

Nu får det bli lite tvmys innan jag somnar på plats :-)

En första utbildningsdag blir ju alltid lite övermäktig men rent informationsmässigt är det än så länge inga större problem för mig.

Lite pinsamt att vara så mycket äldre än de andra men i slutändan spelar det ju inte så stor roll ändå. Det som är bra med det är att det syns på lönen att jag är äldre :-P

Förutom åldern har jag redan hittat några trevliga personer att fika med vilket såklart är skönt. Några namn på de i gruppen börjar sätta sig också :-) 7 tjejer och 3 killar tror jag att vi är.

Och jag träffade på både bror och Cissi och fick umgås med Therese på hemfärden. Det var roligt :-)

Nu blir det matlagning och sen en massa vila och så måste jag fundera ut hur jag ska ta mig till jobbet imorgon :-)

Ja imorgon är det dags. Då startar utbildningen på Transcom. För den som undrar ska jag jobba i kundtjänst på Tele2 och kommer att jobba 75 %. Visst blir det lite knöligt och småbökigt i och med att jag inte har körkort och det blir ju ingen höjdarlön heller men ni som varit med vet hur mycket jag ÄLSKAR arbetsförmedlingen och a-kassan så jag är positivt inställd till hur det blir ändå :) mina uträkningar säger att det kommer att funka även om vi kanske inte kan köpa någon ny tv på ett tag... eller ett nytt kök!

Ett kundtjänstjobb kommer att passa mig bra, tror jag. Jag gillar ju att kunna, veta och lära mig saker och att svara på andras funderingar. Några av mina vänner ler nog instämmande nu, eller? Jag bara måste ta reda på saker :P jag blir knäpp annars! Karlskoga är min favoritstad - kan ju bero på att jag gick på gymnasiet där och till och med bodde i egen lägenhet där ett tag :) Många av mina ungdomsgrejer upplevdes just i Karlskoga - både sådana jag kommer ihåg och sådana som är dimmiga :P 

Vad är jobbigast då? Jo, det är ju alltid jobbigt med nya ställen och nytt folk för mig i och med att jag är lite nervös av mig. Men jag har en del bekanta på bygget och i närheten så det ska nog lösa sig :) Lite pinsamt kan det ju kännas också att jag troligtvis kommer att vara lite äldre än de andra men det är ju också en petitess egentligen. Jag kan ju inte vara hemma och arbetslös för att saker kanske känns lite pinsamma... nej, nej, nej... inte mer nu!

Det finns anledningar som gör att det är alldeles perfekt för mig att inte jobba heltid under ett par månader :) skönt ska det bli. Och med lite tur får jag lite tid över att hälsa på mina Karlskoga-boende vänner och släktingar också :) 

Så... slutsatsen är att jag är nervös inför imorgon men att jag tänker positivt och tror att det kommer att bli bra :) 

idag jobbar jag (den troligtvis) allra sista dagen på Anovo/Regenersis.

Det finns och har funnits så många personligheter här som har gjort att även de värsta dagarna har gått att genomlida :) Ingen nämnd och ingen glömd.

Jag minns vad det var underligt när jag först kom in här och fick utseende och röster på de som jag bara hade hört talas om tidigare. Arne och Thomas var två av dem som jag minns tydligast från den tiden :P och läskiga Nisse. Med Thomas var det roligaste att han och Dan pratade så likadant. De använde samma uttyck och samma ord, ljud och miner. Är väl lätt hänt när man jobbar tillsammans och pratar mycket :)

Jag har mött många personer med skiftande personligheter :) Jag har lärt känna ett par personer som gör sitt bästa för att göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt; personer som jobbar arslet av sig för ingenting förutom en ynka löneförhöjning på 180 kr; personer som konstant klagar utan att göra någonting åt sin situation, personer som är så intresserade av vad andra gör och inte gör att de glömt vad de själva är där för och personer som mer än gärna jobbat som ändå blivit hemskickade. Världen är orättvis ibland!

Annat som jag har fått av tiden på Anovo/Regenersis är alla minnen från våra äventyr :) En del med hela stället, en del med logistik mobilt-folk och en del med den så kallade sekten (och jag vill klargöra att det fina namnet inte kommer från oss från början men blev anammat efter att vi blivit hänvisade till som just "sekten").

Jag minns speciellt (och nu kommer det inte riktigt i kronologisk ordning utan efter hur de dyker upp i minnet):

- Brännbollen som facket ordnade och som vi hade utanför bygget en kväll. Korv, hamburgare, öl och roliga matcher (nej, som vanligt var jag inte med och spelade). Anton var med och mot slutet började det spöregna :)

- Julbordskryssningen. Jag blev sjösjuk redan på kajen innan vi kom på båten och vindarna på havet var inte att leka med. Ibland var jag tvungen att fråga om det var någon mer som märkte det - och det var det. Vilken kväll det var. Vi kom för sent till sittningen så alla kunde inte sitta tillsammans men jag hamnade som tur var med Sahra, Stefan, Rang och Johanna :) Riktigt, riktigt roligt och flera roliga händelser inträffade både under middagen och senare. För er som inte minns var det då Sahra ramlade ur sängen när hon skulle gå på toa mitt i natten (eller ja det var väl snarare morgon egentligen). Och det var samma gång som Bröllan (som enligt sig själv var "sjösjuk") inte lyckades komma ur hytten förrän på eftermiddagen. Hahaha!

- Spermakycklingen på The Pub. (Oj, hoppas att ingen tar illa upp av ordet) Men det är något jag aldrig, någonsin kommer att glömma. Sjukt, sjukt roligt! Och namnet? Jo, jag och Sofia beställde in kycklingfilé som hette något konstigt och när den kom ut och jag började skära i den så strömmade det ut vit, kladdig sörja. Blev så paff att jag fick ett av de värsta skrattanfallen jag någonsin fått!

- Paintball. Inte riktigt min grej. Första och troligtvis sista gången som jag ens försöker vara med. När alla andra i mitt lag blivit skjutna och jag gömde mig bakom ett plank så sträckte jag upp armarna i luften och skrek "skjut inte" och gick av banan. Nej usch! Resten av tiden spenderade jag vid sidan av när resten fick stora, fina blåmärken. Men det var roligt att vara med ändå såklart.

Sedan har vi varit och bowlat och gått på bio och lite annat smått och gott i olika konstellationer :)

Förutom allt det här finns det såklart en hel del episoder under arbetstid som också finns därinne i minnet men jag ska vara lite försiktigt med dem :P finns många gånger som jag undrat hur en del tänker eller varför de gjort som de gjort eller hur de ens kunnat få ett jobb men det håller jag för mig själv (eller ja, inom sekten åtminstone). Har såklart gjort en del grova missar själv också men det struntar vi i nu :P vill ju minnas de bra grejerna när jag tänker tillbaka.

Och tänk vad mycket tid som har gått åt till att lyssna på, läsa, diskutera och bara nörda om Twilight. Speciellt när Therese fortfarande jobbade kvar :) Inför åtminstone New Moon och Eclipse var vi helt tokiga och spekulerade och funderade när vi lyssnade på soundtracken och tittade på de trailers som släpptes. "Hej då-scenen" från New moon var nog värst. Det fälldes en och annan tår på rasterna just då.

När man jobbar nära folk så får man vara med under de andra personernas upp- och nergångar i livet och det har varit skönt att få dela sina värdsliga problem med några väl valda personer. Tänk bara alla graviditeter och livskriser av olika slag som vi delat. Tack för den tiden. Och det är såklart inte slut här :P Det är bara slutet för den dagliga kontakten. En del av de jag träffat här har tagit stor plats i mitt hjärta och de kommer att fortsätta finnas där. Ni vet nog vilka ni är! En del kommer jag alltid att komma ihåg och vilja veta hur det går för :)

Jag väntar med spänning på att se hur det kommer att gå för stället. Hoppas såklart att det vänder snart!

Kommer ni på något mer minnesvärt? Skriv en kommentar :)

Idag fyller Sahra år och det måste såklart uppmärksammat med tanke på att det tog mig en halv dag att komma på det :P

Vi firar med en nostalgi-musik-video i form av Paramores Decode 

Idag har jag och Anton varit hos min mormor och avklarat en familjeklippning. Frisörskan lyckades till och med få Antons långa hår vid örat att försvinna.

Mormor hade bakat en massa godsaker så Anton har gått på socker halva dagen men nu är han så trött att han har lagt sig och somnat på altanen :-)

Nu sia jag försöka titta på lite handboll. Silver till Sverige är gissningen. Skulle gärna ha fel :-P