idag jobbar jag (den troligtvis) allra sista dagen på Anovo/Regenersis.

Det finns och har funnits så många personligheter här som har gjort att även de värsta dagarna har gått att genomlida :) Ingen nämnd och ingen glömd.

Jag minns vad det var underligt när jag först kom in här och fick utseende och röster på de som jag bara hade hört talas om tidigare. Arne och Thomas var två av dem som jag minns tydligast från den tiden :P och läskiga Nisse. Med Thomas var det roligaste att han och Dan pratade så likadant. De använde samma uttyck och samma ord, ljud och miner. Är väl lätt hänt när man jobbar tillsammans och pratar mycket :)

Jag har mött många personer med skiftande personligheter :) Jag har lärt känna ett par personer som gör sitt bästa för att göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt; personer som jobbar arslet av sig för ingenting förutom en ynka löneförhöjning på 180 kr; personer som konstant klagar utan att göra någonting åt sin situation, personer som är så intresserade av vad andra gör och inte gör att de glömt vad de själva är där för och personer som mer än gärna jobbat som ändå blivit hemskickade. Världen är orättvis ibland!

Annat som jag har fått av tiden på Anovo/Regenersis är alla minnen från våra äventyr :) En del med hela stället, en del med logistik mobilt-folk och en del med den så kallade sekten (och jag vill klargöra att det fina namnet inte kommer från oss från början men blev anammat efter att vi blivit hänvisade till som just "sekten").

Jag minns speciellt (och nu kommer det inte riktigt i kronologisk ordning utan efter hur de dyker upp i minnet):

- Brännbollen som facket ordnade och som vi hade utanför bygget en kväll. Korv, hamburgare, öl och roliga matcher (nej, som vanligt var jag inte med och spelade). Anton var med och mot slutet började det spöregna :)

- Julbordskryssningen. Jag blev sjösjuk redan på kajen innan vi kom på båten och vindarna på havet var inte att leka med. Ibland var jag tvungen att fråga om det var någon mer som märkte det - och det var det. Vilken kväll det var. Vi kom för sent till sittningen så alla kunde inte sitta tillsammans men jag hamnade som tur var med Sahra, Stefan, Rang och Johanna :) Riktigt, riktigt roligt och flera roliga händelser inträffade både under middagen och senare. För er som inte minns var det då Sahra ramlade ur sängen när hon skulle gå på toa mitt i natten (eller ja det var väl snarare morgon egentligen). Och det var samma gång som Bröllan (som enligt sig själv var "sjösjuk") inte lyckades komma ur hytten förrän på eftermiddagen. Hahaha!

- Spermakycklingen på The Pub. (Oj, hoppas att ingen tar illa upp av ordet) Men det är något jag aldrig, någonsin kommer att glömma. Sjukt, sjukt roligt! Och namnet? Jo, jag och Sofia beställde in kycklingfilé som hette något konstigt och när den kom ut och jag började skära i den så strömmade det ut vit, kladdig sörja. Blev så paff att jag fick ett av de värsta skrattanfallen jag någonsin fått!

- Paintball. Inte riktigt min grej. Första och troligtvis sista gången som jag ens försöker vara med. När alla andra i mitt lag blivit skjutna och jag gömde mig bakom ett plank så sträckte jag upp armarna i luften och skrek "skjut inte" och gick av banan. Nej usch! Resten av tiden spenderade jag vid sidan av när resten fick stora, fina blåmärken. Men det var roligt att vara med ändå såklart.

Sedan har vi varit och bowlat och gått på bio och lite annat smått och gott i olika konstellationer :)

Förutom allt det här finns det såklart en hel del episoder under arbetstid som också finns därinne i minnet men jag ska vara lite försiktigt med dem :P finns många gånger som jag undrat hur en del tänker eller varför de gjort som de gjort eller hur de ens kunnat få ett jobb men det håller jag för mig själv (eller ja, inom sekten åtminstone). Har såklart gjort en del grova missar själv också men det struntar vi i nu :P vill ju minnas de bra grejerna när jag tänker tillbaka.

Och tänk vad mycket tid som har gått åt till att lyssna på, läsa, diskutera och bara nörda om Twilight. Speciellt när Therese fortfarande jobbade kvar :) Inför åtminstone New Moon och Eclipse var vi helt tokiga och spekulerade och funderade när vi lyssnade på soundtracken och tittade på de trailers som släpptes. "Hej då-scenen" från New moon var nog värst. Det fälldes en och annan tår på rasterna just då.

När man jobbar nära folk så får man vara med under de andra personernas upp- och nergångar i livet och det har varit skönt att få dela sina värdsliga problem med några väl valda personer. Tänk bara alla graviditeter och livskriser av olika slag som vi delat. Tack för den tiden. Och det är såklart inte slut här :P Det är bara slutet för den dagliga kontakten. En del av de jag träffat här har tagit stor plats i mitt hjärta och de kommer att fortsätta finnas där. Ni vet nog vilka ni är! En del kommer jag alltid att komma ihåg och vilja veta hur det går för :)

Jag väntar med spänning på att se hur det kommer att gå för stället. Hoppas såklart att det vänder snart!

Kommer ni på något mer minnesvärt? Skriv en kommentar :)