Det snurrar mycket i huvudet nu. Om livet, dess orättvisor och allt som hör till. Funderar och funderar på allt och ingenting!

Jag är glad att vi valde att skaffa barn :) De ger verkligen mycket även om det såklart är övermäktigt jobbigt ibland också. Men hur kan man värja sig när man vaknar till det här leendet?

Och hur kan man inte le när Anton berättar med sina alldeles egna ord. Han pratar mycket om mormor just nu. Och moster Malin :) och såklart farmor och farfar och trollen i skogen. Och Nicole och fiskar och tigrar och dinosaurier.

Sänder en tanke till de som har det bra mycket jobbigare än mig just nu - som är så nära det jobbiga att jag inte ens kan tänka mig hur det måste kännas - hur tankarna måste snurra - hopplösheten! Önskar att det fanns någonting vi kunde göra. Hemska, orättvisa värld!