Alltså...

... ibland undrar jag om en del tror att man är helt blåst. Det är ett himla tjatande om att allting förändras när man skaffar barn och ditten och datten... tror en del inte att man vet det? Det är klart att man inte kan veta exakt hur det kommer att kännas eller på vilket sätt förändringen blir störst för en men inte går jag omkring och tror att saker och ting kommer att vara som de är. Jag är trots allt ingen direkt ungdom längre och vi har på sätt och vis - lite halvt undermedvetet - förberett för en utökad familj. Att jag inte har velat vara med och diskutera förlossningar och sånt förut har helt enkelt varit för att jag inte varit intresserad av att höra om det eftersom det inte varit aktuellt. Då var det ungefär lika intressant som att diskutera bilar eller nåt. Men det är klart att det är mer aktuellt att höra om sådant nu när jag har en bebis i magen som ska komma ut om några veckor. Det är väl inget som är konstigt med det?

Det händer många konstiga saker när man är gravid - både i huvudet och i kroppen.

Så här kommer lite värdelöst vetande om mitt nuvarande liv som gravid i 8:e månaden.

- Mina ben och fötter är stora som elefantben. De ser groteska ut... det är hemskt.  Jag som inte brukar ha komplex för mina underben i vanliga fall kommer troligtvis aldrig att våga visa dem igen... Vätska kallas det. Inte roligt! Får fundera på det där med stödstrumpor kanske.

- Min bebis hoppar på min blåsa. Jag minns i början när jag tyckte att det var jobbigt att behöva springa på toa titt som tätt men det var ju ingenting jämfört med känslan nu. Det är verkligen sekunder av akut kissnödighet som avslutas med springmarsch till toa utan att det kommer en enda liten droppe. Och ibland när han knuffar på den både två och tre gånger efter varandra vet jag knappt hur jag ska överleva.

- Jag kan inte sova länge på morgonen. Hur sent jag än lägger mig så vaknar jag senast 7 om jag får sova så länge jag vill. Sedan kan jag inte somna om och är tvungen att gå upp. I vanliga fall kan jag åtminstone stanna kvar i sängen till 10 eller så. Men inte nu inte! Därför blir det töntigt tidigar kvällar nu.

- Jag pratar med magen... för det mesta i smyg - men ibland råkar jag säga nån mening när nån är i närheten. Oops!

- Jag tittar på magen. Jag som har magskräck ligger ibland och bara stirrar på magen... men egentligen är det ju inte magen i sig jag stirrar på utan rörelserna som bebisen gör som syns utanpå magen. Det är läskigt.

- Jag har börjat spela barnmusik för magen. Läste faktiskt att det man spelar för dem nu kan de komma ihåg sen när de kommer ut så...

- Har viktnoja igen. Nej jag kommer inte att göra något drastiskt bara för att tankarna finns där - det får vara som det är tills bebisen är ute (men sen ska ni få se på tusan) - men det är klart att det känns när många runtomkring bara krymper och krymper och jag bara växer och växer. Gissa om det ska bli fantastiskt skönt att kunna träna som jag vill igen till hösten. Är så skönt när kroppen inte känns som om man bor i en flodhäst.