Från www.familjeliv.se

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Från www.minbebis.com

Bebis
Bebisen väger ca 2250 g och är 44 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt.

Du
Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig andfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen.

Shit vad stor han är nu. Hur i hela fridens namn får han plats? Och hur får bebisar plats i sådana som är små från början? Och då menar jag mest korta… jag som är relativt lång har ju lite plats i magen. (ja jag är bred också men jag tror att längden gör mer i just det här fallet.) Helt ofattbart hur vi är konstruerade. Och hur alla funktioner och grejer samarbetar för att vi ska kunna ha en bebis därinne i magen som sedan ska komma ut och tas om hand.

Som sagt så rör det sig otroligt mycket därinne nu. Jag kan nästan när som helst titta ner och se att han håller på och virvlar runt och skuttar omkring.

Tänk att det är så lite tid kvar… tyvärr dags att försöka börja tänka lite smått på att försöka förbereda huvudet för att jag är tvungen att föda ut honom. Har läst lite om andning och avslappning men det är lite svårt när jag ibland helt plötsligt kommer på att det kommer att börja göra väldigt ont en vacker dag. Och hur ska man veta när det är dags att ringa hem Dan om han inte är hemma? Och hur vet man hur länge man törs stanna hemma? Och hur kommer det att börja och sluta för mig? Allas upplevelser är ju olika. Och när ska man tycka att det räcker att ha ont och be om all smärtlindring som finns? Och hur vet man hur mycket värre det kommer att bli? Tänk om någon ändå hade svar på allt sådant. Då kanske det vore lättare att förbereda sig.

Kom precis på att det kanske är så att det är kortare tid kvar än vad det är i mitt huvud. 7 veckor kan gå ganska fort och om typ 4 veckor så skulle han inte ens räknas som för tidigt född om han kom ut… hur läskigt är inte det? Iiiih!