En tur ner till marken på lunchen har blivit lite av en tradition och det är lika flummigt och roligt varje gång.

Therese  och jag är väldigt bra på att handla snacks och godis när vi är där och i år var inget undantag. Det blev både dillskruvar, päronnougat, lakritsrem och lite annat smått och gott inköpt idag. Gissa vem som kommer att få ont i magen de närmsta dagarna? (inte bara jag menar jag då...)

För övrigt var det en rolig dag på jobbet - och det var tur att    Sahra    var där så att jag fick träffa henne lite innan jag ska vara hemma :) Det var lite konstigt att plocka undan grejer och lämna platsen... men jag kommer ju tillbaka så småningom!

Och nu... så är det semester!!! Typiskt nog är jag väldigt trött och har lite småont här och där idag så jag ska nog börja med att ta det lite lugnt och vila i soffan - kanske virka lite på filten.

Imorgon kommer syrran    och hon ska ta med mitt long lost Singstar: Svenska Hits Schlager. och så ska jag kanske tvätta bebiskläderna så jag får det ur vägen :) eller så gör jag helt enkelt vad jag har lust att göra. Semester är ju ändå semester!

Imorse var vi på besök hos barnmorskan igen.

Blodtrycket var bra. Blodsockret var bra. Järnvärdet var bra.

SF-måttet ligger någon cm över normalkurvan men hon sa inget om det.

Hjärtljuden var precis lika roliga att höra som vanligt. Hon tror att han har lagt sig med huvudet neråt men ska känna efter mer noggrannt nästa gång :)

Jag frågade när man är för stor för att få föda i Karlskoga men min kära barnmorska sa att de går på BMI vid inskrivningen och om det inte är för högt då och alla värden fortsätter vara bra under hela graviditeten så får man åka dit. Skönt tyckte jag som haft lite panik över det där ett tag.

Nästa gång jag ska dit byter jag ställe - då får jag gå hemma i Storfors. 3 maj blir det! Då måste jag ställa mig på vågen igen... Blä!

Imorgon har jag gått 34 hela veckor och går alltså in i 35:e veckan. Det betyder att om två veckor är jag så pass långt gången att jag till och med får åka till Karlskoga... händer det innan skulle det bli Karlstad.

Från www.familjeliv.se

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Från www.minbebis.com

Bebis
Bebisen väger ca 2250 g och är 44 cm. Nu är alla inre organ helt färdiga och klara inför förlossningen. Bebisen lungor behöver lite mer tid för att klara av omställningen från vatten till luft. Pupillerna kan vidgas och dra ihop sig och ansiktet är mer slätt än rynkigt.

Du
Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm. Du kan känna av förvärkar. De känns mer obehagliga än smärtsamma. Det kan hålla i sig i ca 30 sekunder och innebär att livmodern tränar sig inför förlossningen. Din navel kan stå utåt och en hormonrand kan synas mellan naveln och blygdbenet. Den bleknar efter förlossningen och brukar försvinna helt efter ett tag. Barnet ligger och trycker mot dina lungor och det kan göra att du känner dig andfådd eller har en obehaglig känsla under revbenen.

Shit vad stor han är nu. Hur i hela fridens namn får han plats? Och hur får bebisar plats i sådana som är små från början? Och då menar jag mest korta… jag som är relativt lång har ju lite plats i magen. (ja jag är bred också men jag tror att längden gör mer i just det här fallet.) Helt ofattbart hur vi är konstruerade. Och hur alla funktioner och grejer samarbetar för att vi ska kunna ha en bebis därinne i magen som sedan ska komma ut och tas om hand.

Som sagt så rör det sig otroligt mycket därinne nu. Jag kan nästan när som helst titta ner och se att han håller på och virvlar runt och skuttar omkring.

Tänk att det är så lite tid kvar… tyvärr dags att försöka börja tänka lite smått på att försöka förbereda huvudet för att jag är tvungen att föda ut honom. Har läst lite om andning och avslappning men det är lite svårt när jag ibland helt plötsligt kommer på att det kommer att börja göra väldigt ont en vacker dag. Och hur ska man veta när det är dags att ringa hem Dan om han inte är hemma? Och hur vet man hur länge man törs stanna hemma? Och hur kommer det att börja och sluta för mig? Allas upplevelser är ju olika. Och när ska man tycka att det räcker att ha ont och be om all smärtlindring som finns? Och hur vet man hur mycket värre det kommer att bli? Tänk om någon ändå hade svar på allt sådant. Då kanske det vore lättare att förbereda sig.

Kom precis på att det kanske är så att det är kortare tid kvar än vad det är i mitt huvud. 7 veckor kan gå ganska fort och om typ 4 veckor så skulle han inte ens räknas som för tidigt född om han kom ut… hur läskigt är inte det? Iiiih!

Det bor en riktig sprattelbebis i min mage för tillfället. Jag vet inte riktigt vad han går på :) men mest hela tiden så flyttar sig magen både hit och dit och så känner jag hur det virvlar omkring därinne. Roligt!

Idag är det 7 veckor kvar tills han ska komma ut men bara en vecka kvar tills jag går hem :) sååå skönt! Vet att det finns de som inte alls förstår varför jag vill ta ut semester och annat ledigt så här innan bebisen kommer ut men jag lyssnar inte på det örat utan gör som jag känner blir bäst för mig.

Väntar på mer sol också så att jag kan pyssla lite mer i trädgården. När kommer den?

Förra veckan kände jag mig lite som en flodhäst… den här veckan skulle jag vilja uppdatera min status till elefant. (I ordning kommer sedan gravid container och strandad val om jag inte blir tvungen att komma på någonting mer emellan eftersom det är så många veckor kvar…)

När jag har jobbat mina sista 7 arbetsdagar ska jag konvertera till grottmänniska och stänga in mig i huset (blir det fint väder kanske jag kan smyga runt på baksidan av huset) och inte vara ute bland folk mer än jag måste. Är trött på att vara stor som ett hus och krympa lär jag inte göra de närmsta veckorna. Suck!

Mina ben, fötter och händer är fulla av vatten… fötterna gör ont redan efter en liten stund på morgonen och precis just nu märker jag dessutom att händerna värker när jag bara skrivit de här raderna… Men som sagt… 7 arbetsdagar…

Vilken tur ändå att jag har så mycket dagar att jag kan gå hem så pass tidigt. Jag gillar inte att plåga mig i onödan och nu slipper jag ju det. Och så är det skönt att veta att jag inte kommer att behöva vara hemma hur länge som helst efteråt heller för när de här graviditetskrämporna väl släpper och jag varit hemma med bebisen ett tag så kommer jag att vilja börja jobba igen.

Praktiskt att man kan välja lite själva hur man vill göra med föräldradagarna tycker jag.

Alltså...

... ibland undrar jag om en del tror att man är helt blåst. Det är ett himla tjatande om att allting förändras när man skaffar barn och ditten och datten... tror en del inte att man vet det? Det är klart att man inte kan veta exakt hur det kommer att kännas eller på vilket sätt förändringen blir störst för en men inte går jag omkring och tror att saker och ting kommer att vara som de är. Jag är trots allt ingen direkt ungdom längre och vi har på sätt och vis - lite halvt undermedvetet - förberett för en utökad familj. Att jag inte har velat vara med och diskutera förlossningar och sånt förut har helt enkelt varit för att jag inte varit intresserad av att höra om det eftersom det inte varit aktuellt. Då var det ungefär lika intressant som att diskutera bilar eller nåt. Men det är klart att det är mer aktuellt att höra om sådant nu när jag har en bebis i magen som ska komma ut om några veckor. Det är väl inget som är konstigt med det?

Det händer många konstiga saker när man är gravid - både i huvudet och i kroppen.

Så här kommer lite värdelöst vetande om mitt nuvarande liv som gravid i 8:e månaden.

- Mina ben och fötter är stora som elefantben. De ser groteska ut... det är hemskt.  Jag som inte brukar ha komplex för mina underben i vanliga fall kommer troligtvis aldrig att våga visa dem igen... Vätska kallas det. Inte roligt! Får fundera på det där med stödstrumpor kanske.

- Min bebis hoppar på min blåsa. Jag minns i början när jag tyckte att det var jobbigt att behöva springa på toa titt som tätt men det var ju ingenting jämfört med känslan nu. Det är verkligen sekunder av akut kissnödighet som avslutas med springmarsch till toa utan att det kommer en enda liten droppe. Och ibland när han knuffar på den både två och tre gånger efter varandra vet jag knappt hur jag ska överleva.

- Jag kan inte sova länge på morgonen. Hur sent jag än lägger mig så vaknar jag senast 7 om jag får sova så länge jag vill. Sedan kan jag inte somna om och är tvungen att gå upp. I vanliga fall kan jag åtminstone stanna kvar i sängen till 10 eller så. Men inte nu inte! Därför blir det töntigt tidigar kvällar nu.

- Jag pratar med magen... för det mesta i smyg - men ibland råkar jag säga nån mening när nån är i närheten. Oops!

- Jag tittar på magen. Jag som har magskräck ligger ibland och bara stirrar på magen... men egentligen är det ju inte magen i sig jag stirrar på utan rörelserna som bebisen gör som syns utanpå magen. Det är läskigt.

- Jag har börjat spela barnmusik för magen. Läste faktiskt att det man spelar för dem nu kan de komma ihåg sen när de kommer ut så...

- Har viktnoja igen. Nej jag kommer inte att göra något drastiskt bara för att tankarna finns där - det får vara som det är tills bebisen är ute (men sen ska ni få se på tusan) - men det är klart att det känns när många runtomkring bara krymper och krymper och jag bara växer och växer. Gissa om det ska bli fantastiskt skönt att kunna träna som jag vill igen till hösten. Är så skönt när kroppen inte känns som om man bor i en flodhäst.