Ja nu har vi introducerat nappen för Anton... ibland stannar den kvar i munnen och fungerar som den ska men andra stunder så får han kväljningar och nästan spyr och spottar ut den... får väl se hjur det går i slutändan. Tänkte att den kunde vara bra de stunderna då han bara skriker för att han är otålig - vilket är ganska ofta.

Ja... alltså... jag måste ju berätta fortsättningen - jag tar den steg för steg.

Pratade med mamma om att jag tänkte försöka mig på att klippa lite gräs. Hon sa att jag skulle titta på klipparen och ringa om jag ville något.

Lokaliserade gräsklipparen i garaget och hittade en sak som det stod oil på vilket gjorde att jag antog att det andra hålet med skruvkork var till för bensinen.

Lokaliserade en dunk som jag antog innehöll bensin.

Ringde till mamma för råd och stöd.

Tog på mig handskar och höll andan när jag hällde bensin i hålet som jag antog var till för bensin. Spillde lite och undrade om det skulle innebära att gräsklipparen skulle sprängas eller nåt..

Drog ut klipparen och funderade på vilket handtag som var för vad.

Drog lite i snöret och hoppades att den skulle starta... men det gjorde den ju inte.

Ringde till mamma för mer stöd och hjälp. Kom fram till att det fanns en röd plastmoj som jag skulle trycka på för att bensinen skulle hamna där den ska hamna för att gräsklipparen ska starta.

Tryckte på plastmojen tre gånger och försökte starta igen....

OCH DEN STARTADE :) sen tog det inte så många sekunder innan jag förstod vad som hände när jag gjorde vad :P

tyvärr så hann jag inte klippa hela gräsmattan eftersom Anton inte ville sova så länge som det skulle ha tagit så Dan tog resten när han kom hem. Men jag tycker att jag var lite duktig ändå... jag är ju inte den som ger mig på saker som jag inte tycker att jag kan :P

Jag inser att jag gör bort mig nu när jag berättar det här för er där ute men... jag har aldrig startat vår gräsklippare... är ju alltid Dan som klipper gräset - och ibland tar jag över när han har börjat men jag har aldrig liksom gjort det helt själv från början med bensinpåfyllning och sånt...

Idag har jag tänkt att vara lite duktig och försöka få åtminstone delar av gräsmattan klippt (får ju se vad som passar unge herr Rös som för närvarande faktiskt ligger och sover sött i sin ena säng) men vet inte om jag kommer att lyckas. Har nu rådgjort lite med min kära mor så att jag ska våga testa om jag kommer på hur man gör. Så svårt kan det ju inte vara... men jag vill ju inte paja någonting eller så...  vadå pinsam?

Så... nu vet ni det. Skratta åt mig bara!

Testade att mata ersättningen med flaska igår efter att ha kämpat med sked i flera veckor... vilken jäkla skillnad... det tar ingen tid alls och det blir nästan inget spill. Så nu ska det bara inhandlas en dinapp med mindre hål så att det inte kommer för mycket åt gången när han äter. Tänk vad tid jag kommer att få över nu. Hoppas kunna använda den till att börja träna lite smått nästa vecka :P men bara lite smått :P

Idag har jag och Anton varit och hälsat på morfarsmor Aira och morfarsfar Kaarlo :) Han är deras första barnbarnsbarn och ett mycket efterlängtat sådant.

Min faster Merja och syster Malin var också där och en kort visit av min fars faster Marta gjorde släktträffen till ett faktum :P

Jag hade tur och blev bjuden på mat från pizzerian. Jag tog tillfället i akt och tog en Calzone Special utan räkor med champinjoner och mild kebabsås. Såå gott - men det känns i magen nu. Det var inte helt lätt att äta pizza med en halvlessen bebis på armen men det gick med lite assistans från Malin som också var där.

Efter besöket tog vi en kortis till affären för att köpa lite saker som kan bli goda saker till ikväll när jag hoppas att jag ska få armar och huvud fritt från bebis en liten stund. Har väldigt ont i rygg och axlar idag eftersom Anton inte alls vill vara ensam.

Hujedamej... det är tur att jag har en förstående man för det finns inte en chans att jag hinner mycket mer än att ta hand om bebis just nu. Han kräver nästan all min uppmärksamhet som det är nu och med tanke på vad lång tid dessa matningar tar så tar tiden slut fort.

Men det ska väl bli bättre när han blir äldre väl? När man kan stoppa honom i en babysitter korta stunder ibland. När han kan roa sig själv någon minut då och då. Eller?

Hur kan det redan vara dags för midsommar? Jag fattar ingenting. På mammas sida av släkten har vi en andra julafton på midsommar vilket innebär att det ska skaffas fram lite presenter och annat roligt och nu har jag helt plötsligt bara några dagar på mig när jag dessutom är hemma ensam med min bebis. Det blir intressant att se vad det blir av det här.Hoppas att vi kan göra som vanligt och börja dagen med trevlig middag (vi ska bidra med kycklingsallad... åh så gott) och presentutdelning hemma hos mormor och morfar och sen ta en tur till vännerna lite senare på kvällen. Är väl bara att hoppas på att Anton har en bra dag så att vi orkar med :)

Idag fyller Anton 2 veckor - tack för gratulationerna :) ... konstigt att tänka sig att han inte fanns förut.

Han firar dagen med att fortsätta skrika så fort jag inte håller i honom... det går inte... han kan sova hur djupt som helst i min famn men så fort jag lägger ner honom låter han som om han blir misshandlad. Tur att jag kan skriva med en hand. Är väl lika bra att jag lägger mig i soffan tills Dan kommer hem så får han hålla honom då när jag gör vanliga saker som att äta mat och besöka toaletten och sånt.