Idag blir Anton 9 månader - jag var tvungen att räkna på fingrarna för att se att det stämde   

Han och jag startade dagen med en promenad i det vackra vintervädret.

Inte så populärt.

Sedan har jag febrilt försökt få en in bild på honom att ha i inlägget men så fort jag tar fram telefonen kryper han iväg i ilfart och låter en massa.

Har en sådan där lite småjobbig dag idag också tror jag...

Tankarna hoppar hit och dit och humöret och känslorna upp och ner och diagonalt.

Inte bara roligt kan jag lova.

Men det går över. Det gör det ju alltid. Ibland måste man röra till det lite för att få ordentlig ordning. Städar man en garderob måste man ju ta ut allt för att kunna göra rent och sedan stoppa in allt igen, eller hur?

Ibland är det jobbigt - när det känns som man inte kan eller vill någonting och ingenting duger. Ibland är det mindre jobbigt - när man kan glädjas åt det man har och den man är.

Upp och ner - ner och upp! Men så är det ju...

Har i alla fall varit på en solig förmiddagspromenad med Anton :D och nu ska det städas :)

Alltså... jag kan inte hjälpa att jag inte kan sluta läsa Katrins blogg. Om man bortser från en del skrikande och gnällande (som det är mindre av nu efter att hon själv fick barn) så säger Katrin Zytomierska en hel del smarta saker. Även om jag kanske inte alltid håller med så vet hon vad hon tänker och tycker om hur kan det vara fel i dagens samhälle?

Nej fram för mer tyckande (som har grund... en massa skitprat och tyckande bara för tyckandes skull är lika illa som att inte tycka alls.)!

Kissie är ett rikspucko men ett jäkligt smart sådant. Hur tror ni annars man lyckas skriva ihop Sveriges mest lästa blogg? Inte genom att vara snäll och go och tråkig. Tycka vad man vill men lyckas med sin karaktär gör hon. Och som många säger - man får inte ätstörningar enbart på grund av att man följer hennes blogg. Finns tendenserna där så kommer det triggas ändå.